In i skumtimmen

Det hade varit en dag med gruskärrning och det kändes en del i armar och rygg att man gjort lite annorlunda rörelser, 1,2 kubik grus flyttar inte sig själv. Tiden gick och det fick bli att cykla efter maten så jag kom iväg strax efter kl. 19. Hade monterat på lampa vilket var tur skulle jag bli varse. Hade bestämt att prov rulla den nybelagda kuststräckan från Äleklinta till Djupvik. Solen var på väg ner då jag passerade Köpingsvik. Farten satt kvar i benen efter Ölandsrundan och det var härligt att trampa på i den ljumma skymningen. Stannade och fotade lite i Äleklinta, Sundet låg som en spegel och nu började ljuset av ta men än var det inte så mörkt.

Äleklinta bjöd på fina vyer och ett spegelblankt Kalmarsund.

Det var gott om lösgrus på det nybelagda delen av kuststräckan men det var jämnt och fint så lite sopning så kommer den bli bra och cykelvänlig, fast den var ganska okej innan med men man fick vara väldigt aktiv i vägval för att inte skaka sönder hoj och cyklist. Framme i Djupvik tog jag beslutet att ta vägen om Lofta vilket blev en nitlott då stor del av vägen var under vägarbete och all asfalt borta och istället mycket med grovt grus. Men det gick bra och kom fram till där asfalten började igen och tryckte då igång lampan för nu hade det blivit ganska mörkt ute.

Strax i Lofta och mörkret sänker sig runt mig

Det blev nu snabbt mörkare och när jag kom ut på 136an igen så var det nästan becksvart ute men lampan lyste upp bra och jag trampade på i den nu lite fuktiga kvällsluften men dimslöjor som svepte in över vägen bitvis. Underbar luft att andas in och benen var fortfarande pigga så jag matade på för allt jag orkade och fartvinden var skön i ansiktet. Känslan att susa fram på en tyst hoj i mörkret är obeskrivbar utan måste upplevas för att göra det rättvisa. Kom på mig själv att tänka att detta har jag saknat lite då det är sällan jag kör mörkerkörning nuför tiden då jag inte jobbpendlar till Löttorp längre. Fast det är ju lätt avhjälpt med några kvällspass då och då och med det fördelen att jag kan välja rutt efter behag. Kom hem och satt en stund och njöt på altanen innan duschen. Strax över 5 mil och med bra fart, Öland levererade en cykelkaramell till och september har överträffat sig själv med sol och värme.

Naturspaning: En hel del möss som sprang över vägen i mitt lampsken och så en uggla som svepte över vägen bara några meter framför mig, magiskt. Sedan alla dessa harar och kaniner som man blir lite nervös på då dom aldrig kan bestämma sig vilket håll dom ska ta över vägen, eller kanske ner i diket igen. En bra dag helt enkelt med en underbar avslutning ute på hojen.