Äntligen ute igen

Såg ju inte så muntert ut då jag vaknade, minus 3 grader och dis. Fast sedan kom solen och kämpade bort diset och tempen steg sakta över noll. Efter barnen kommit iväg till skola och Disa fått sin hundrunda började jag plocka lite bland cykelkläderna för att hitta det jag behövde. Väntade upp tempen lite till och strax innan 11 kom jag iväg. Just känslan att slippa Basementgym var påtaglig. Så skönt att känna fartvinden i ansiktet och slippa stirra in i en vägg eller skärm när man trampar.

Vädret var lite sämre norröver men motvinden var underbart jobbig

Det blev norrut i medvind och solen sken så fint, kunde inte bli bättre just då. Kilometerna rullade på och jag så både Lärka och Vipor som flög över fälten. Hade lite känning i vaderna efter Vasalopps äventyret i söndags men det klingade av efter en stund. Försökte hålla en kadens strax över 90 och i medvinden var det ju inte så svårt. Vid Föra vägskälet svängde jag in på östra vägen och nu blev det motvind och den var ju inte så hård men nu blev det tuffare att hålla takten utan att det gick allt för långsamt.

Snabb stopp för lite foto och vatten.

På dom mest öppna sträckorna var det krävande. Det var ju bara att trampa på och kämpa mot vinden som nästan ständigt härjar här på ön. När jag passerade Löt så kändes det helt okej och nu tog jag i lite extra för att det snart skulle bli lättare då jag svängde av ner mot Köpingsvik igen. Det är ju skönt att känna att vinterträningen gett lite för nu var inte benen så trötta bara dom fick lite vila från motvinden. Så var jag hemma igen efter nästan 5 mil. En härlig primär tur.

Naturspaning: 14 Vråkar, Massor med Vipor och en hel del med Lärkor. 2 Rådjur som stod och betade precis intill vägen och inte var ett dug rädda för denna cyklist. Härligt med så mycket vårtecken.