Livstecken efter semester på GC

Så var man hemma igen i snön efter 2 veckor i sol och värme nere på Gran Canaria. 14 dagar i underbart väder och trevligt sällskap. Efter en vecka i solstolen så var det dags att ta tag i lite cykling men då strulade mitt knä så det hann nästan inte bli någon cykling. Men i slutet av sista veckan så kändes knät bättre och det blev lite cykel. Vi hade planerat en tur upp till Soria och tillbaka, Adam och jag plus att vi fick trevligt sällskap av Niklas som också hade byt ö. När hyr cyklarna dök upp så hade dom blandat ihop våra pedaler då vi alla hade olika system men efter lite skruvande så var det problemet löst. 

Glada miner innan turen 

Vi kom iväg och efter lite letande kom vi ut på kustvägen till Arguineguin och började färden mot Soria. Det var redan varmt och skönt och dom fantastiska vyerna längs kusten gjorde att backarna gick hyfsat lätt. Det var mängder med cyklister ute på vägarna så det blev nästan jobbigt att artigt hälsa på alla. Det rullade på och vi njöt av den fina asfalten och den kuperade terrängen, otroligt rolig cykling.

Lite sadeljustering och letande efter en tappad insexnyckel

Vi tog av mot Soria i rondellen och nu blev det lite mera motlut men inte farligt. Vi stannade för justering av sadlar och byxor (bak och fram?). Ravinen vi cyklade i var omväxlande och vi stor trivdes och väntade bara på när det skulle branta till.

Min hoj för dagen, fungerade bra men växlade lite av sig själv ibland.

Det behövde vi inte vänta så länge på utan strax så stod skylten där med lutnings procenten och hur långt vi hade kvar till Soria. Det var nu i första backen vi upptäckte dagens miss då Niklas cykel hade dålig utväxling för att köra uppför. Han fick slita ont medan Adam och jag gnetade på utan så stor ansträngning.

Här var han pigg och glad, Niklas

Det fick bli några stopp i skuggiga partier på vägen upp så Niklas fick hämta andan och vila benen lite, Men han var en fighter och trots en spd-vurpa så var han efter lite pustande fortfarande på bra humör och krigade sig upp den sista biten, då även Adam och jag började känna av bergets makt.

Vägen slingrar sig uppåt

Så planade det ut och vi var framme vid restaurang Fernando och kunde se ut över dalen ända ner till Atlanten i den klara luften. Nu blev det lunch och lite vila. Maten smakade så bra som den gör då man ansträngt sig lite mer än vanligt. Kaffe med Snickers har aldrig varit godare.

Niklas skålar i cola

Casa Fernando ett riktigt cykel hak

Så var det dags att vända hem igen mot Mas Palomas och nu gick det betydligt lättare fast det var en hel del jobb med att bromsa farten så man kunde ta serpentin svängarna på ett säkert sätt. Nu hade Niklas en fördel med sina växlar och vi hade jobb att hålla hans tempo bitvis, fast vi kompis körde hela vägen ner. Kustvägen var nästan ännu finare från detta håll och vi trampade på i ett hyggligt tempo.

Inte mycket vatten i Soria dammen

Nöjda och glada kom vi tillbaka till hotellet och tog ett snack om turen och inväntade dom övriga i sällskapet från att komma tillbaka från deras bad/öken äventyr.

Turens höjdkurva

Naturspaning: Såg en hel del spovar och Tornseglare längs kusten och uppe i bergen var det gott om rovfåglar och små kvicka ödlor av olika färg och slag. Troligen mitt livs bästa cykling med bra sällskap och en underbar naturupplevelse. Vill ha sådan asfalt här hemma med.